Utan kontroll-Kaos

 Jag skulle vilja skriva ett inlägg om harmoni och lugn. Men för det mesta ser inte mitt liv ut så. Jag är av den åsikten att jag måste vara ärlig för att ni ska kunna lita på mitt ord. Och det tänker jag vara i denna blogg. Genom mina prövningar kommer jag framåt. Ett steg i taget. Och idag är det en sådan dag då jag måste påminna mig själv hur långt jag själv kommit i min process till att ha mer tålamod med mig själv och alla runt om kring mig.

Jag har ofta kaos i min hjärna. Det har lett till att jag har varit tvungen att ha total kontroll över mitt liv och allt som händer i det. All information som strömmar in från alla håll och kanter. Alla krav på att jag ska kunna leverera resultat och finnas till för andra. Det mesta är sådant som jag själv vill. Det här har förstås gjort att jag blivit trött. Det är en del i mitt mående under många år. Men jag har jobbat hårt på att släppa kontrollen. Att låta det ske som sker.

Idag var en sådan dag när jag borde vetat att min energidepå skulle tömmas. Dagen när Millie ska åka på ridläger och det ska packas. När Millie bodde hemma så packade jag flera dagar innan. Jag hade tvättat upp alla kläder, sett till att det finns medicin hemma. Ja, allt hade jag koll på. Nu har Millie flyttat hemifrån. Jag har sakta släppt kontrollen över hennes kläder och vardagsliv. I sommar har hon varit hemma hos oss i Geta. Även då har jag jobbat på att inte tjatat och försöka ha kontroll över allt. För er som inte känner mig och oss kan jag berätta att Millie är min fosterdotter sedan många år och hon har en intellektuell funktionsnedsättning. Idag är dagen när hennes årliga ridläger ska starta. Då ska det packas. Och de vart kaos. Jag hade inte 100 % kontroll. Kläder var otvättade, stövlar var borta och Millie vart stressad. Efter en timmes tjafs, höjda röster och letande vart väskan packad. 

Här sitter jag nu och är ganska stolt över mig själv. Inte för att jag tappade humöret eller allt tjafs, utan för att jag nu kan reflektera över situationen. Titta på mig själv utifrån och dra slutsatsen att det löste sig fast jag inte hade koll. Det blir inte helt perfekt. Och kanske måste vi åka till ridlägret med något vi missat. Men det gör ingenting. Jag måste inte vara helt felfri. Det är inte omgivningen som ställer kraven på mig utan jag gör det så bra själv.

Så nu tar jag en kort stund för mig själv. Andas. Tar en paus och fyller på med lite energi. Jag börjar ha koll på vad det är som gör att jag blir så trött. 

Vad är det som tar din energi?

Ett steg i taget tar vi oss framåt. Ibland kanske vi måste ta ett steg tillbaka för att hämta ny fart. Men framåt kommer vi.

Ha en bra dag

Camilla