Tillit till att allt kommer att lösa sig.

När stormen river som mest gäller det att hitta ställen där man kan finna lä. Jag har under veckan som varit befunnit mig mitt i stormensöga. Ni vet där allt är helt lugnt. Men runt omkring hörs de mes öronbedövande ljus och saker flyger omkring. Jag märkte inte ens när jag helt plötslig fastnade i kaoset. Allt hände på en gång. En viktig person sa till mig. Du verkar vara stressad. Jag svarade som jag gör att jo det stämmer nog. Men inte förrän någon dag senare insåg jag att han hade sett mina varningssingnaler. Hur kunde jag missa dem? Så igår när jag kom hem från jobb kom flykt känslan smygade. Tröttheten lamslog mig och rädslan att hamna tillbaka i mitt svarta hål. Inatt bestämde sig sömnen att den skulle leka lite med mig och infann sig inte. Till slut var kom trycket över bröstet, känslan av hopplöshet svepte sin mörka filt kring mig. Där låg jag i sängen och tårarn rann. Jag började tänka på allt jag lärt mig under alla mina samtal med Katarina och min chef. Jag vet ju att jag är stark. Jag vet ju att jag är modig. Och jag vet vilken människa jag vill vara. 

Så där mitt i natten skrev jag ett mail där jag öppet bad om hjälp. Jag fixar inte de här sakerna själv. Efter jag tryckt på sänd knappen tänkte jag att det kanske inte var det mest smarta att skriva ett mail klockan 4.30 natten mellan fredag och lördag som handlar om jobbet. Men när det var klart kunda jag lägga mig igen. Trycket över bröstet försvann. Filten av hopplöshet hade bytts mot värmen i sängen. Jag somnade.

När jag vaknade 4 timmar senare insåg jag vilken lycklig människa jag är. Och det för alla människor som vill mig väl. Mannen hade städat. Ett svar fanns på mailet jag skickat. Just då kom allt tillbaka. Varför mitt liv är ett bra liv. Min familj som alltid står bakom mig. Kollegor som lyssnar och förstår. Ett arbete som för det mesta ger mer tillbaka än vad det tar. Jag får frågan ofta om det är värt att kämpa på med mitt arbete när det tar så mycket av min ork. Mitt svar måste bli att det är värt det. För när man kan bli så glad som jag blev igår när en klient häslade på mig att jag inte visste vart jag skulle väda mig. Klienten hälsar inte på någon som denne inte behöver. Inte på någon. Så när hen vände sig om, tittade på mig och satte upp handen i en hälsning vart glädjen stor. Det är belöningen med att jobba med det jag gör. Den glädje små framsteg kan bringa i hjärtat. Det gör att jag vet att jag vill fortsätta kämpa för varje klient och för mig själv.