Att bara vara sig själv

 Meningen med livet är en stor fråga som många kämpar med att hitta svaret på. Även jag. Jag har letat både högt och lågt. Jag älskar att lyssna på människors livsöden och alltid haft en stor tro på människor. Det har i sin tur lett till att jag fått smällar som i sin tur lett till att jag dragit mig in i mitt skal.

I hela mitt liv har jag varit en lite udda fågel. När jag var liten berättas det, och jag minns, att jag var antingen arg eller strålande glad. När jag började i skolan så fick jag snabbt lära mig att det inte fungera. Det som fungerade bäst var att sitta tyst i bänken och hoppas att ingen skulle uppmärksamma mig. Så har livet fortsatt. Men ibland så har den där riktiga Camilla glimrat till. För det mesta så har det inte hänt något när mitt rätta jag har blänkt till. Men ibland, och det är tyvärr de gångerna som blir kvar i minnet, så har det hänt att jag blivit missförstådd som besserwisser, otydlig, flamsig eller rent utsagd korkad. Och då har domen från omgivningen varit hård. 

Tillslut hade jag samlat på mig så många dåliga erfarenheter att den lilla låga som var jag nästan var utbrunnen. Det kändes som allt var slut. Precis då träffade jag människorna som har kommit att betyda massor för mig. De lockade och guidade mig till att återigen hitta syret till den lilla lågan. Sakta började jag hitta vem jag verkligen är. Rädslan att inte få tillhöra, att inte duga till började sakta bli mindre. Det är bara en känsla var mitt mantra i nästan två år. 

Sakta började jag att återta makten över mitt eget jag. Min egen själ. Steg för steg börjar jag återigen bli min själv. Det började med att jag skickade julkort till människor som gjort gott för mitt självförtroende. De hade nog ingen aning om hur mycket deras acceptans för min personlighet betydde för mig. Det fortsatte med att jag hoppade av politiker cirkusen. Och min spontanitet har börjat vakna till liv.

Så vad är meningen med livet? Ja, inte vet jag. Men en liten hint fick jag när jag lyssnade på sommar i P1 med Martin Hägglund. Han är en svensk filosof från Höga Kusten i Ångermanland. Nu jobbar han som professor vid Yale Universitetet i Connecticut i USA. Han är även en författare som skrivit en bestseller i USA. Den kommer i september-oktober på svenska.

Jag lyssnade på sommarpratet när jag körde från mitt hem i Geta till mitt jobb som den dagen skulle starta i Mariehamn. Det betyder att jag hinner lyssna klart på ett avsnitt via podden. När jag satt där i morgontrafiken så vart jag helt uppfylld vad han berättade. Han talade om meningen med livet, själens dödlighet och om sina mor och farföräldrar. Jag vart så intresserad av det han talade om så att jag ville läsa om samma text som jag just hört. Sagt och gjort så letade jag på nätet efter texten. Men den gick inte att få tag i. Då var det bara att ta nästa steg. Jag skickade en vänskaps förfrågan på FB och skickade ett meddelande om att jag skulle önska att få läsa texten. Detta gjorde jag trots att jag inte alls trodde att han skulle svara. Men döm om min förvåning. Redan samma dag fick jag ett svar. 

Om jag inte hade följt det hela mitt väsen ville så hade detta inte hänt. Jag hade känt mig frustrerad över att måste lyssna på sommarpratet engång till, vilket jag inte hade gjort. Nu var jag mig själv. Spontan, modig och nyfiken. 

Varje dag måste vi våga att vara oss själva. Det är det jag vill hjälpa människor att vara. I mitt jobb som jag har nu är min uppgift att se till att mina klienter får vara de individ som de är. Utan att vi ska kväva den låga som brinner i dem. Vi ska istället finna syret som gör att lågan kan brinna klarare. 

Ibland är det säkert svårt för er att läsa mina inlägg. För de är som jag. Först drar mina tankar åt ett håll medan det efter en stund hamnar någon helt annanstans. Men det är liksom jag. Man vet aldrig var det slutar när man samtalar med mig. Men framåt kommer vi.

Sköt om er nu. Och lova mig att ni försöker hitta ert sanna jag.

Camilla

PS. Jag har för första gången förbeställt en bok. Jag längtar tills jag får läsa den.